Innan SMS, smartphones och Wi-Fi så var den första permanenta kopplingen mellan Amerika och Europa en transatlantisk telegrafkabel. Den gick genom havet, mellan södra Irland och den nordamerikanska kusten. Genom den kunde man nu skicka meddelanden mellan de två kontinenterna på bara några minuter.
Tidiga drömmar om snabbare kommunikation
Det var kort efter att den första elektriska telegrafen uppfanns som Samuel Morse började drömma om en transatlantisk kabel. Via den skulle man kunna kommunicera över kontinenterna på ett effektivt sätt.
År 1850 lades, den tidens längsta, telegrafkabel mellan England och Frankrike. Kort därefter lades en kabel som gick från USA:s nordöstra kust, genom Nova Scotia, och vidare till Newfoundland. Det var Frederick Gisborne som drev projektet. Tyvärr blev kabeln mellan USA och Kanada inte speciellt lönsam och företaget gick i konkurs.
Lyckligtvis så dog inte drömmarna om en transatlantisk kabel där. Frederick Gisborne mötte Cyrus West Field, en välbärgad pappershandlare, som hade finansiering på plats för en transatlantisk kabel. Samuel Morse var en del av projektet som deras tekniska rådgivare. De tre startade företaget New York, Newfoundland & London Telegraph company.
Nu skulle man kunna spara in på de fjorton dagar det annars tog att skicka ett meddelande med båt, från en kust till en annan.
Många misslyckade försök
År 1857 gjordes det första försöket att placera kabeln i vattnet. Kabeln var gjord av koppar belagd med latex. Detta täckte man sedan med hampa doppad i tjära. Det hela stöttades upp av en kedja av järntråd. En kombination som gjorde kabeln relativt flexibel och samtidigt väldigt stark. Detta trodde ingenjörerna var nog för att skydda kabeln mot de höga påfrestningarna, det kalla vattnet och djurlivet däri.
Skeppen HMS Agamemnon och USS Niagara användes för att dra den tunga lasten. Den 5e augusti, 1857, bar färden av från södra Irland. Tyvärr var resan inte framgångsrik då kabeln gick av efter 610 kilometer och behövdes plockas upp ur havet. Vid nästa försök gick kabeln av på grund av att den hamnade på för djupt vatten.
På det tredje försöket bestämde man sig istället för att de två skeppen skulle mötas på mitten och där sätta ihop kablarna. Tyvärr gick kabeln av ännu en gång efter bara 6 kilometer. Fler försök gjordes utan framgång.
1985 skickades det första meddelandet
Men skam den som ger sig. Ännu ett försök gjordes den 29 juli, 1858. Trotts problem med navigering så lyckades skeppen komma in till sina hamnar den 4e och 5e augusti, äntligen med en hel kabel. Kort därefter lyckades de skicka det första meddelandet över atlanten. Det var dock inte som när vi skickar iväg ett SMS idag. Mottagningen i kabeln var väldigt dålig och varje bokstav tog ca 2 minuter att skicka.
Det första meddelandet löd som följer:
”Glory to God in the highest; on earth, peace and good will toward men.”
Ett längre meddelande mellan Englands drottning och USAs president tog ca 18 timmar att skicka.
På grund av att det tog så lång tid att skicka telegrafer så försökte ingenjörerna att höja tempot genom att öka spänningen från 600 till 1200 volt. Tyvärr så resulterade detta i att kabeln, återigen, gick sönder, bara 3 veckor efter dess färdigställning.
En ny kabel lades några år senare och tillslut hade man en stabil kommunikation mellan de olika världsdelarna. Denna kommunikation lade grunden till den moderna globaliseringen och den värld vi lever i idag. Det är lätt att glömma bort det hårda arbete som har lett till den kommunikation vi kan åtnjuta idag. För tänk om det fortfarande hade tagit två minuter att skicka en enda bokstav.
