Smarta telefoner har något som kallas touchscreen. Alltså en pekskärm som du kan använda för att klicka och dra olika objekt på skärmen.
När touchscreen lanserades var det många som avvisade den nya teknologin som en fluga. Många hävdade att pekskärmen aldrig skulle kunna ersätta de vanliga hederliga knapparna och att saker som att skriva meddelande aldrig kunde bli det samma utan dessa vanliga knappar. Spolar vi framåt till idag så ser vi med största säkerhet dessa tvivlare sitta och trycka febrilt på sina touchscreens.
Men hur startade det hela egentligen?
Själva tekniken uppfanns redan på 60-talet, då skapades det som kallas en kapacitiv pekskärm. Kapacitiva pekskärmar fungerar genom att man belägger glas med en elektriskt ledande yta. Du som har sett filmen Matrix vet att vi människor är som stora batterier. Kanske inte i den bemärkelsen som filmen ville påvisa men du förstår säkert vad jag menar. När någon av våra elektriskt ledande fingrar kommer i kontakt med en kapacitiv pekskärm känner processorn skillnaden på den elektriska laddningen och hanterar den som en inmatning.
Visst är det fiffigt? Tyvärr så fick inte teknologin den hyllning den kanske förtjänade och det var inte förrän på 80-talet som den första pekskärmsdatorn kom. Sedan dröjde det ytterligare 20 år innan världens första smartphone med touchscreen släpptes. Det var år 2000 som Ericsson släppte modellen R380.
Och även fast denna tekniken uppfanns för flera årtionden sedan så är det samma teknologi som används i våra smarta mobiltelefoner idag.
Men som så mycket annat så är inte denna tekniken perfekt. Kapacitiva pekskärmar fungerar inte så bra under vissa ogynnsamma förhållanden. Kondensation från kyla eller fuktigt väder kan hamna på skärmen varpå vattnet får skärmen att registrera slumpmässiga klick. Andra saker så som smuts och till och med den naturliga oljan på vår hud kan störa funktionaliteten hos en kapacitiv pekskärm. Och när det är vinter och kallt ute så kan man inte använda telefonen när man har en vanlig vante på.
I de fallen där snabbhet och precision inte är så viktiga finns det alternativ som är mycket mer robusta. Resistiva pekskärmar är en tryckkänslig skärm som bygger på olika lager. När dessa lager trycks mot varandra skapas en punkt som leder ström. Vips så har apparaten man tryckt på registrerat ett klick. Dessa typer av skärmar ser du oftare på kiosk-skärmar, kassaapparater, restaurangsystem och bankomater. Alltså på ställen där hållbarhet är väldigt viktigt. Denna typ av skärm används sällan på smartphones på grund av att den är skrymmande och inte så precis.
Framtiden inom touchscreen
Touchscreens i all ära men är detta verkligen allt vi kan få ut av våra pekskärmar, att kunna klicka och svepa? Tänk om touchscreens kunde röra dig tillbaka? Forskare jobbar just nu med just denna frågeställningen med flera olika angreppssätt. Exempelvis prototypen FUSA2 som är uppbyggd av optiska fiber som får skärmen att känns som päls. Förutom att skärmen kan vara mysig att klappa kan denna funktion vara bra inom branscher så som klädbutiker och inredningsbutiker med försäljning online. Tänk att kunna känna på tyget på plagget man köper via nätet. Eller tänk om man kan skapa en fotbollsplan av dessa fiber som kan känna av om det var offside eller inte.
Ett annat projekt som heter Ultrahaptics som jobbar med ett system som både kan ta emot och ge feedback direkt i luften genom att använda pulserande ultraljud. Forskare från Disney jobbar på ett liknande system som använder väldigt precisa luftpulser för att ge häftiga intryck av spel, filmer och liknande.
Vad än framtiden håller kan vi med stor säkerhet förvänta oss många spännande saker från framtidens pekskärmar.
